Jag var tio år 1966 och var förstås för ung för att kunna haka på tidens tecken på allvar. Jag fick nöja mig med att stänga in mig på pojkrummet och spela mina 45-varvare samt att drömma mig bort med hjälp av P3's Tio I Topp, Kvällstoppen och Pop 66 (fanns det inga fler?).
Sanningen att säga gillar jag den här låten bättre idag än jag gjorde då men jag önskar lika mycket nu som då att jag hade varit i tjugoårsåldern i Californien 1966, åtminstone för en dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar