Lola - The Kinks

En klassiker från cirka 1970. Historien om hur den oskuldsfulle pojken från landet möter transan Lola hör till topparna i The Kinks diskografi.

Lookin' out my back door - Creedence Clearwater Revival

Creedence Clearwater Revival var gruppen som införde den naturliga glädjen i amerikansk rockmusik. Med sin enkla, jordnära stil skapade de en hel massa hits i slutet av 60- och början 70-talet.

Sångaren John Fogerty åker fortfarande runt och spelar sina gamla hits, för nya och gamla fans.



Och här en programförklaring: Travelin' band:

Heavy horses - Jethro Tull

Engelska gruppen Jethro Tull har funnits i mer än 40 år. Gruppens grundare och frontman, den karismatiske Ian Andersson är egentligen synonym med gruppen. Gruppen har alltid haft sina rötter djupt rotade i den engelska myllan, något som märks extra tydligt i Heavy Horses, en hyllning till arbetshästen och samtidigt en kritik mot resursslöseri och miljöförstöring.

Jag har alltid gillat den här låten.

Get back - The Beatles

För er som inte kan er pophistoria:

Under inspelningen av dokumentärfilmen Let it be genomförde The Beatles en kort oanonnserad (och olaglig) gratiskonsert på skivbolaget Apples hustak på Savile Row i London den 30 januari 1969. Det blev sista gången the Beatles spelade live tillsammans. Det är alltså 40 år sedan......

Viva la vida - Coldplay

Den här låten har ju fullständigt spelats sönder i alla möjliga sammanhang det senaste året. Det är synd men fullständigt förståeligt. Det ÄR ett briljant stycke musik, en samtida och framtida klassiker i ordets bästa bemärkelse.

And you and I - Yes

Engelska Yes brukar oftatst benämnas som ett s.k. Technorock-band. I sina trista ögonblick kunde nog bandet förlora sig i ett alltför krångligt och tekniskt spelsätt men i sina bästa ögonblick, som i And you and I, kunde man åstadkomma magiskt vacker musik. Stycket är nio minuter, men håll ut!

Every raindrop means a lot - Tages

Sveriges bästa band genom tiderna heter Tages.
Mellan 1964 och 1968 gjorde man bländande popmusik på en rad singlar och album.

(Konstigt nog gillade jag Hep Stars bättre på den tiden. Det känns lite pinsamt.)

Forget about you - The Motors

Engelska The Motors albumdebut "Approved by the Motors" finns med två olika omslag:















Så här är det: Omslaget med porträtten tillhör den engelska utgåvan. När skivan skulle ges ut i USA tyckte man inte att medlemmarnas anleten var tillräckligt säljande (läs: fula) och därför gavs skivan ut där med "vindruteomslaget".

Forget about you var, är och kommer alltid att vara en j-a bra låt!

Var kommer barnen in? - Hansson de Wolfe United

Hansson de Wolfe United var en mycket speciell grupp. De hade en lätt intellektuell framtoning som märks väl i denna sång, som också präglas av en stark humanitet.

(Bildkollaget till låten funkar bra. Det händer sällan annars på YouTube.)

God only knows - Brian Wilson

"Paul McCartney told me that this is his favorite song!"

Platsar en sådan låt på den här listan? Jo....

Summer in the city - Lovin' Spoonful

Den här skulle kunna platsa på en topp tio-lista! En låt som aldrig åldras.

Och vad säger man om sångaren John Sebastians polisonger? Världsklass!

Sex and drugs and rock and roll - Ian Dury & the Blockheads

Låten som myntade ett begrepp, fast originalbetydelsen är egentligen ironisk.

Ian Dury fick polio som barn och detta gjorde honom funktionshindrad på flera sätt, bl.a. var han rätt låghalt och orörlig. Följaktligen fick han förlita sig på andra uttrycksmedel på scenen. Det syns rätt tydligt i den här videon.

Jag såg Ian Dury på Göta Lejon omkring 1980. En höjdarkonsert. Efteråt hälsade vi på Ian när han var på väg till efterfest (?). Han var lågmäld och engelskt artig när han tackade för våra superlativer.

Ian Dury dog tyvärr av cancer 2000.

Livin' thing - Electric Light Orchestra

Electric Light Orchestra (med tiden nästan alltid kallade ELO) föddes ur The Move och var ett av de band som lyckats bäst med att integrera rock och klassisk musik. Jeff Lynne kom med i slutet av The Moves karriär. Moves sista album och ELO's första har i princip samma medlemmar.

Roy Wood från The Move och Jeff Lynne var säkert båda för starka viljor för att kunna fungera tillsammans. Jeff Lynne var den som blev kvar och som också lyfte bandet till att bli ett av de allra största under 70- och 80-talen.
ELO återbildades en kort period på 2000-talet.

Sakta vi gå genom stan - Monica Zetterlund

Med speciell hälsning till min son kommer här en riktig jazzsångerska, Sveriges bästa. Originalet heter "Walking my baby back home" men Beppe Wolgers svenska text lyfter låten ytterligare.

Monica Z blev med tiden också en framstående skådespelarska. Hon dog tragiskt i en brand i sitt hem 2005.

Katten också - M A Numminen

Det är sådana här inslag som kan göra Allsång på Skansen uthärdligt.
Det finns bara en M A Numminen. Tur det menar många och tillägger att han sjunger förfärligt. Jag säger bara en sak: Prova du också att sjunga som han gör. Då inser du att hans sång faktiskt är tekniskt avancerad!

At my most beautiful - R.E.M.

Alltid originella, aldrig ointressanta, ofta lysande.

At my most beautiful är poesi i rockform.

The wind cries Mary - Jimi Hendrix

Jimi Hendrix har mest gått till historien som en fantastisk gitarrist. OK, det var han. Eftersom han var vänsterhänt vände han bara gitarren upp och ned. Han strängade alltså inte om.

Personligen tycker jag hans storhet låg i att han dessutom var en skön sångare och bra låtskrivare. Dessutom var han banbrytande som svart rockartist.

Klippet är från svensk TV 1967.

Come away with me - Norah Jones

När Norah Jones viskar Come away with me på det sätt som bara hon gör, ja då är det bara att kapitulera......

What have I done - Anna Ternehim

Jag upptäckte faktiskt inte Anna Ternheim förrän med denna fantastiska låt och med albumet Leaving on a mayday. Gillar också bonusen med tolkningar av Frank Sinatra-örhängen.

Snälla snälla - Caroline af Ugglas

Soul som gör skäl för namnet.
Ett framträdande med känsla.
En text som betyder något.

Jag har nog aldrig sett ett melodifestivalbidrag som varit så överlägset bättre än de andra.

Alla har glömt - Freddie Wadling

Ett purfärskt bidrag. Freddie Wadling är en av Sveriges bästa sångare, mycket originell, känslig och mångsidig.

Tolkningen av Peter Himmelstrands melodifestivalbidrag Alla har glömt från 1967 (framfördes då av Towa Carson) var det bästa som framfördes i Göteborg den 7 februari. (Fast jag gillade Caroline af Ugglas också. Se ovan.)

Sound and Vision + Warszawa - David Bowie

Det finns ett och annat att välja på ur en mer än 40-årig karriär; Spade Oddity, Starman, Ziggy Stardust, Life on Mars osv.

1977 chockade Bowie (mitt i värsta punkvågen) att släppa ett album med en sida charmiga poplåtar och en sida elektronica. Albumet heter Low och är fortfarande en favorit. Sound and Vision kommer från sida A och Warszawa från sida B.

Jag såg Bowie live i Tennishallen i Stockholm på turnén som Warszawa-klippet kommer från. Om jag minns rätt inleddes konserten så här. Vågat!

(Nick Lowe släppte strax efteråt en EP betitlad Bowi....)

Central Park'n'West - Ian Hunter

Ian Hunter var frontfigur i Mott the Hoople, ett 70-talsband som ofta etiketteras som "glamrockare" i likhet med T. Rex och David Bowie m.fl. Efter Mott-tiden har Ian Hunter fortsatt som soloartist med blandad framgång och Central Park'n'West är hans bästa låt. I slutet glider man över i Motts största hit "All the young dudes" varpå Hunter deklarerar att "den kör vi sen". Den skrevs f.ö. av Bowie.

Whatever - Oasis

En gång en underbart band. Numera totalt ointressanta.

Programledaren är f.ö. Jools Holland, f.d. Squeeze.

Stay tonight - Swan Lee

Kortlivade danska gruppen Swan Lee gav bara ut två album innan de splittrades 2005. Synd. Pernille Rosendahl är en suverän sångerska.
Jag såg ett utmärkt TV-program för kanske 5 år sedan där hon och Magnus Carlson (Weeping Willows) sjöng varandras låtar tillsammans.

Senses working overtime - XTC

XTC var ett mycket originellt band som bildades under new wave-perioden och som fanns kvar ända in i 2000-talet.

På 90-talet hade jag en kollega (musiklärare) vars favoritband var just XTC. Han blev aningen avundsjuk då jag berättade att jag faktiskt sett dem live i London på sent 70-tal. De turnerade nämligen inte alls efter 1982 då frontmannen Andy Partridge drabbades av svårartad rampfeber.

So it goes - Nick Lowe

Ljuva new wave-eran! Nick Lowe var (och är) en hjälte. So it goes gavs ut i hans namn men spelas här av Rockpile (Lowe, Dave Edmunds. Billy Bremner och Terry Williams).
P.g.a. kontraktsstrul gjorde bara Rockpile ett enda album tillsammans men de turnerade desto mer. Jag såg dem i Stockholm i slutet av 70-talet. Det var något av det tajtaste jag hört.

Terry Williams blev sedermera trummis i Dire Straits. Vilket nedköp.
Billy Bremner bor numera i Sverige och har bl.a. spelat med The Refreshments.
Dave Edmunds är det mest tyst om.
Nick Lowe släpper fina skivor då och då.

Yeke yeke - Mory Kanté

Obegripligatexter-temat fortsätter. (OBS! Dessa låtar är med på listan för att de är bra, inte för att texten är obegriplig.)

Den afrikanske musikerna och sångaren Mory Kanté fick en internationell framgång med detta oemotståndligt glada stycke från 1988.

Om man lyssnar på texten låter det som han sjunger "se på lilla Lennart" ibland!

Sukiyaki - Kyu Sakamoto

Apropå märkliga hitsinglar och apropå låttexter man inte förstår. Denna blev en världshit i början av 60-talet. Antagligen den enda japanska internationella diton någonsin.

Sångaren Kyu Sakamoto var en superstjärna i sitt hemland. Han dog tyvärr i en flygolycka 1985.

Ieeva's polka - Loituma / The Dolly Song - Holly Dolly

En av musikhistoriens mest märkliga "hittar". En finsk folkmusikgrupp gjorde originalet som blev The Dolly Song i ett oräkneligt antal remixer.

Och nej, jag skäms inte för att jag gillar den (både originalet och remixen)!

(Fast jag har alltid undrat vad de sjunger...)

Good thing - Rebecka Törnqvist

En av Sveriges bästa sångerskor, vars karriär tyvärr verkar ha gått i stå. Hennes första två skivor från 90-talet är lysande men de hon har släppt efter det är bara OK (läs: sämre låtmaterial).

Love is my drug - John ME feat. Amanda Jenssen

En riktig färsking, med tack till min äldsta dotter för att hon uppmärksammade mig på den. Bäst hittills 2009.

Sångaren var tidigare förgrundsfigur i Motorhomes (bra band) och gästande Amanda Jenssen är enligt mitt förmenande den absolut mest originella och talangfulla sångare som kommit fram via Idol.