Den här får jag tacka min yngsta dotter för att jag kom ihåg den här.
En sorgsen men samtidigt väldigt hoppfull sång om hur lätt det är att fastna i ett trist ekorrhjul av arv och konventioner och hur hopplöst det kan kännas att försöka ta sig ur det. Tracy Chapmans överlägset bästa.
Hittade en fin liveversion!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Den andra dottern sitter här och klurar på om hon måhända är "orsak" till några låtar på listan...
SvaraRadera