Omkring 1970 köpte jag en dubbel-cd betitlad RockBuster, en samling med olika CBS-artister. Den hade ett märkligt omslag med superhjälte-känsla. Vet inte varför jag köpte den. Förmodligen var det rea.
Skivan innehöll knappt någon musik jag hört talas om och man kan nog lugnt säga att den vidgade mina vyer en del.
Skivan inleds med Don and Dewey med It's a Beautiful Day. Länge var jag osäker på vilket som var låttitel och vilket som var bandnamn. It's a Beautiful Day leddes av den klassiskt skolan violinisten David LaFlamme och här ser man ett återföreningsklipp från 2005.
The Way är merikanska Fastballs största hit i karriären. Det är lätt att förstå. Det är en riktigt oemotståndlig popdänga av den sort som alltid får en på gott humör.
Intressant mixning är det också. Låten börjar med "transistorradioljud". Kul.
Engelska Badfinger var ett mycket bra band på 70 och 80-talet. Det var också ett mycket tragiskt band. Två av medlemmarna (sångaren Pete Ham och basisten Tom Evans) begick självmord pga av problem med ekonomi mm.
Without you är bandet främsta eftermäle. Många covers är gjorda, Harry Nilssons och Mariah Careys är väl de mest kända. Men Badfinger skrev den och gjorde originalet.
Amerikanska boogie/blues-bandet Canned Heat äger jag ingen skiva med! Trots det platsar den här på listan, lite pga musiken (undrar HUR mycket Håkan Hellström har lyssnat på Canned Heat egentligen?) men mest pga texten:
Together we'll stand Divided we'll fall Come on now people Let's get on the ball And work together Come on, come on Let's work together(Now now people) Because together we will stand Every boy, every girl and man
People, when things go wrong As they sometimes will And the road you travel It stays all uphill Let's work together Come on, come on Let's work together You know together we will stand Every boy, girl, woman and man
Oh well now, two or three minutes Two or three hours What does it matter now In this life of ours Let's work together Come on, come on Let's work together (Now now people) Because together we will stand Every boy, every woman and man
Well now, make someone happy Make someone smile Let's all work together And make life worthwhile Let's work together Come on, come on Let's work together (Now now people) Because together we will stand Every boy, girl, woman and man
Oh well now, come on you people Walk hand in hand Let's make this world of ours A good place to stand And work together Come on, come on Let's work together (Now now people) Because together we will stand Every boy, girl, woman and man Well now together we will stand Every boy, girl, woman and man
Man önskar att FN kunde ta detta som en resolution och att alla bestämmer tillsammans att så här vi vill ha det. Hur svårt kan det vara, egentligen?
Du kommer inte att hitta mycket hårdrock på denna blogg, helt enkelt för att det inte platsar. Rock and roll med Led Zeppelin är ett undantag, om man nu kan kalla det för hårdrock fortfarande. Om man jämför med nutida hårdrock så är väl detta tämligen lättviktigt.
När jag är ensam hemma sätter jag på den här och drar upp volymen så mycket det går. Sen mår jag alltid lite bättre.
Läste att Robert Plant nyligen utsågs (framröstats?) till världens bäste rocksångare genom tiderna. Hmm. Jag kunde inte hitta en enda liveversion av denna låt där jag tycker han sjunger den lika bra som på skivan.
Kate Bushs unika talang upptäcktes av Pink Floyd-medlemmen David Gilmour redan när hon var i femton-sextonårsåldern. Hon fick kontrakt med EMI och ett rejält förskott men det dröjde minst tre år innan någon skiva kom. Det var singeln "Wuthering heights" och strax därefter debutalbumet "The Kick Inside".
Med åren utvecklades Kate Bush mycket. För varje album blev musiken allt mer originell och speciell. "Army dreamers" från albumet Never For Ever (1980) är en av hennes starkaste sånger.
Kate Bush har egentligen bara turnerat en gång och det var redan 1979. Hon besökte då Stockholms konserthus och lyckligtvis var jag där. Jag tyckte det var magiskt. Hon använde trådlös headset-mikrofon (första artisten någonsin?) och kunde därför röra sig obehindrat över hela scenen tillsammans med sina dansare.
Kate Bush har alltid varit en väldig privat person, sällan bekväm med popstjärnestatusen. Vi var väl många som trodde vi hört det sista från henne när hon efter 12 år utan skivutgivning släppte "Aeriel" 2005. Vi kan bara hoppas att det inte dröjer lika länge till nästa skiva.
