Dirty dancing - Frida Hyvönen

Berättelsen om hur Frida återser sin ungdomskärlek (numera sotare, jägare och tvåbarnsfar) och hur lågan tänds i henne igen.

Vackert, berörande och helt enkelt lysande! 2008 års bästa låt!

She fell into my arms - Ed Harcourt

Engelsmannen Ed Harcourt brukar uppmana publiken på konserterna att sätta sig ned och lyssna. Låter ju lite som en "pretto-varning" men faktum är att han kommer undan med det.

She Fell Into My Arms från debutalbumet Here Be Monsters (2001) kategoriserar jag som en modern popklassiker.

This house is empty now - Elvis Costello & Burt Bacharach

Elvis Costello är en av de riktigt stora. ("Det finns bara en Elvis som räknas", säger sambon indignerat. Jag önskar att Costello lanserats under sitt dopnamn Declan McManus istället. Då hade man sluppit detta.)

Costello har gjort massor med skivor och ofta i olika stilar. Han är en av de få som kommer undan med det. Han har också samarbetat med bl.a. Paul McCartney, Alain Toussaint, the Brodsky Quartet och här med Burt Bacharach i vemodiga mästerverket This House Is Empty Now.
Cd'n heter Painted From Memory och är en av de bästa album som gjorts. Syntesen mellan Burt Bacharachs och Elvis Costellos känsla för melodier blev sällsynt lyckad. Bacharach kallar f.ö. skivan för "något av det bästa jag gjort och jag är mycket stolt över den".

My song - The Moody Blues

Jag har älskat den här sedan jag hörde den första gången.

Moody Blues var ett av banden som introducerade mellotronen, ett slags klaviatur där varje tangent var kopplad till en bandslinga. Bandslingorna kunde innehålla t.ex. stråkar. Detta gav ett stort orkesterliknande ljud.

Nu var Moody Blues ett originellt band även utan mellotronen. Jag minns hur K och jag satt nätterna igenom och vände ut och in på skivorna och kom fram till att Mike Pinder var den bandmedlem som skrev bäst låtar. Textraden ur My Song "how can I tell you all the things inside my head?" beskriver hur jag kände för K, för blyg för att våga uttrycka det....

Unchained melody - Weeping Willows

Här blir det nästan två flugor i en smäll. Unchained melody är en av de vackraste melodier som skrivits och här framförs den av en av Sveriges vackraste röster, Magnus Carlsons.

Weeping Willows första album Broken Promise Land är fortfarande ett av de bästa svenska album som gjorts. Det är storslaget, pompöst men också innerligt och känsligt. Album nr 2 Endless Night är nästan lika bra. Tyvärr gled WW ifrån sin ursprungliga stil och levererade mer "modern" och faktiskt då också mer intetsägande musik på sina nästa två skivor. På Fear and Love från 2007 tog de ett välkommet steg tillbaka mot ursprungsformen.

Magnus Carlson har även gett ut två bra soloalbum med sång på svenska.

Golden slumbers / Carry that weight / The End - Paul McCartney

På 80-talet samarbetade Paul McCartney en del med Elvis Costello och det lär vara den sistnämnde som övertalade "Macca" att börja spela Beatles-material i större utsträckning. Tack Elvis för det! Detta klipp kommer från 1989-turnén och det var alltså slutet av Abbey Road som också avslutade konserten. Det var stort. Det var mäktigt. Jag grät lyckotårar.

This is how I know - Ron Sexsmith

Kanadensaren Ron Sexsmith är en stor favorit. Med sin melankoliska stämma och sin fantastiska känsla för vackra melodier kan han skapa stämningar i musiken som få andra kan.

This is how I know kommer från hans senaste album Exit Strategy of the Soul.